En regnbåge syns över Hallunda efter en regnig kväll. I Bibeln kan vi läsa om regnbågen i den första och sista boken.
I 1 Mos 9:12–13 står det: Gud sa till Noa och hans familj efter den stora floden: Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen.
I Upp 4:3 berättas det om en regnbåge kring tronen i himlen. På ett annat ställe (Upp 10:1) kan vi läsa om en väldig ängel med en regnbåge kring sitt huvud. Regnbågen handlar om hopp, att något nytt kommer och samtidigt om Guds trofasta, orubbliga förbund. För Noa och hans familj skulle livet efter floden just börja. Under fyrtio dagar hade det varit översvämning och talet fyrtio berättar om att det nu skulle komma en ny tid.
Uppenbarelsebokens författare skriver om en ny himmel och en ny jord. Mitt i det som nyskapas syns regnbågen, som tecknet på att något nytt är i görningen, hoppet om himlen som vi en dag får se och erfara. Vi befinner oss i fastans fyrtio dagar och väntar på påskens mysterium. Under fastans tid lever vi i hoppet, väntar på påskens under, att få påminnas om och leva det nya livet i Kristus.
Det finns mycket talsymbolik i Bibeln. Förutom talet fyrtio kan nämnas talet sju, som står för fullkomlighet. Regnbågen innefattar sju färger och påminner oss därför inte bara om Guds förbund utan även om att i Gud finns fullheten av allt. Regnbågen står också för längtan, att få erfara det där ”sen” efter regnet, himlen efter jordelivet, uppståndelsen efter fastan.
Dessa dagar stavar jag också på det som står i församlingens vision, ett av de åtta orden - som är formulerade efter varje bokstav i H-A-L-L-U-N-D-A -aktualiseras på ett särskilt sätt: ”Längtan - efter fördjupad närhet i språkgrupperna, mellan dem och till närsamhället.” Jag är nyfiken på vad som kommer med dessa ord, vad min längtan bär med sig. Kanske är vi många som bär ett hopp och önskar se en regnbåge över vår församling och närsamhället där vi är särskilt kallade att dela evangeliet. Mitt i längtan är nuet det enda vi har men det finns ingen konflikt i att både spana framåt och samtidigt glädjas åt och ta ansvar för det. Båda perspektiven hör till pilgrimsvandringen som vi går tillsammans, i alla väder, trygga vad som än händer, omslutna av Guds förbund och fullhet. En dag får vår längtan svar.
Herren lever, våga tro det, lämna den tid som gått. Hoppet är framtid, nu är livet, vår möjlighet. Psalmer och Sånger nr 155.
Pastor Carin
Februari 2024
