Jag kom inte frivilligt till Norra Botkyrka och Hallundakyrkan (numera Equmeniakyrkan Hallunda). Jag blev placerad där. 1983, när fyraårigt tekniskt gymnasium var avslutat i Växjö och sommaren gick mot sitt slut var det dags för mig att göra min vapenfria tjänsteplikt (VTP). Jag hade sökt till SKU, Sveriges Kristna Ungdomsråd, som hade VTP-tjänster som ungdomsledare på ett antal platser i Sverige. Jag önskade Stockholm som placeringsort. ”Inryckningen” skedde i Stockholm och inställelseplatsen var en kyrka, Jakobsbergs missionskyrka om minnet är rätt, där vi fick mackor mm som ”kyrkfolk” serverade. Namn efter namn lästes upp var man blev placerad, och jag fick placering Hallundakyrkan. Första utbildningsveckan bodde vi på Klubbensborg i Mälarhöjden.
Stockholm hade jag varit i många gånger. Men Hallunda var helt nytt. Jag minns att jag tittade på T-banekartan och Hallunda var långt där nere till vänster. Efter tre veckors utbildning åkte jag till min ”förläggning” i Alby, en fyrarummare som vi fem VTPare delade. Jag hade köpt en SL-karta för att hitta geografin i dessa okända marker.
Första arbetsdagen började förstås med fika i kyrkan! Pastor Pär, fritidsledare Brigithe, ettåring Annika och en eller två fritidsledare från Borgskolan var där och välkomnade mig. Diakon Marianne jobbade också i kyrkan, jag är oklar i minnet om hon var där just vid det tillfället. Kanske någon mer var med. Det skulle inte förvåna mig om Lennart kom in också under första dagen och småpratade och kollade lamporna. Inte omöjligt att det var första dagen som Anna och Cilla svepte in i kyrkan i ett bussbyte mellan skolan i Tumba och hemmen i Norsborg, för att se vem nye VTParen var. Mycket möjligt att Olle och Anders och fler också svepte förbi. Det var i alla fall ett varmt och gott mottagande av mig.
Jag tyckte det var ovant med en kyrka som inte hade någon trädgård eller liknande runt sig, bara några små land och byggnaden täcker hela tomten i övrigt. Kyrkan låg, och ligger, verkligen mitt i byn!
En tidig reflektion jag gjorde var om den gudstjänstfirande församlingen, som också syns i övrig verksamhet. Enkelheten, att inte krångla till det, med gemenskap och värme som jag uppskattade och fortfarande gör. Inslaget av vanliga lekmän tillsammans med pastorer med flera. Formerna som inte behöver vara så formella. Det kändes som ett missionshus på småländska landsbygden. Eller lite som Ulf Lundell senare skaldade i sin låt ”Gå upp på klippan” om det enkla mötet Gud. ”Men hallå, man kan väl inte göra bort sig när man är sig själv?”, citat från boken ”I huvudet på en normalstörd”, är också en bild av det tillåtande lekmannainslaget. Öppenheten för deltagare och besökare att vara den man är. Även arkitekturen med till exempel träpanelen i kyrksalen är varm och enkel.
Kyrkans öppenhet för alla möjliga människor har jag med mig från första dagen och är alltjämt ett kännemärke för Equmeniakyrkan Hallunda.
Henrik Hemrin
- Uppgifter
- Kategori: 40-årsjubileum
Tänk att du redan är 40 år. Jag har visserligen bara varit med de senaste 36 åren men ändå. När jag far förbi dig flera gånger i veckan så blir jag påmind om allt du betytt för mig.
Du lärde mig det mesta om att vara pastor, då när jag var ung och grön och inte begrep särskilt mycket. Du och de arbetskamrater som fanns där blev väldigt viktiga för att forma mig och min syn på pastorstjänsten. Det är kanske därför jag inte flyttat iväg från dig. Just nu är jag otrogen och far till en annan kyrka men du finns där, gul, liten och sliten, som en påminnelse om allt som varit.
Första tjänsten är viktig, den formar och ger en riktning för resten av livet. Människorna som kom och gick ut och in i kyrkan finns kvar i min tanke, flera av dem träffar jag fortfarande. Det är rikt.
Jag fick gifte mig i dig, dagen till ära fick du ny färg på utsidan. Över 200 personer var kanske i mesta laget men det gick och det hade varit konstigt att gifta sig någon annanstans, som att svika dig på något sätt. Glädjen över att andra använde kyrkan vid livets högtider ville jag och min fru få dela själva.
Båda sönerna är döpte i dig. Då var det skönt att få vara pappa och dela de dagarna med familj och släkt i den egna kyrkan.
Många gånger har jag fått skratta i kyrkan och andra gånger ha allvarliga samtal. Begravningar, dop, vigslar och barnvälsignelser, allt har jag fått göra tillsammans med dig. Varje gång har varit unik, olika människor i centrum, men du har klarat av allt.
Och så alla vanliga gudstjänster, vad nu det är. Under långa perioder var det alltid nya personer som kom in varje söndag. Spännande och inte så lätt för predikanten att alltid vara beredd på att allt kan hända. Jag minns alla ungdomar, kära Hallundakyrka, de som för första gången vågade stå för en tro, de som blev medlemmar och ville något mer med sina liv.
36 år senare är det väldigt lite som är sig likt och det är väldigt bra. Tänk om allt fortfarande såg ut som 1990 när jag tackade för mig. Den dagen fick jag en liten modell av dig, exakt kopia, naturtrogen in i minsta detalj. Den samlar mest damm, ska erkännas men det gör sannerligen inte du. Tack för allt du betytt. Jag önskar inte att du ska leva i 100 år, det låter inte troligt, men så länge du finns är det min bön att du ska ge människor hopp, föda tro och liv. Du behövs i Hallunda. Tack för de här åren.
Pär Götefelt
Pastor i Hallundakyrkan augusti 1982 – maj 1990
- Uppgifter
- Kategori: 40-årsjubileum
Skicka gärna in minnen som vi kan dela med varandra på den här sidan.
Equmeniakyrkan Hallunda (Hallundakyrkan) firar 40 år hösten 2018. Vad har du för minnen av Equmeniakyrkan Hallunda? Av församlingen, av barn- och ungdomsgrupper, på dagtid, kvällstid, helger, läger, ja allt.
Välkommen också att fira i Equmeniakyrkan Hallunda den 26 augusti 2018 kl 10.00.
Här på hemsidan finns också bilder från 30-årsfirandet, passa på att titta.
- Uppgifter
- Kategori: 40-årsjubileum
