”Var uthålliga i bönen, vaka och be under tacksägelse. Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet, så att jag kan predika hemligheten med Kristus- det är för den jag är fängslad- och göra den känd och tala som jag bör. Visa klokhet i umgänget med de utomstående och ta väl vara på tiden. Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta; ni måste veta hur ni skall svara var och en.” Kolosserbrevet 4:2-6
Församlingen i Kolossai, som låg i västra delen av nuvarande Turkiet under mitten av första århundradet, hade sina utmaningar och vi har våra. Paulus skickade en hälsning från ett fängelse där han satt pga att han hade predikat Ordet. Vi lyssnar till många förmaningar dessa dagar, från regeringen och myndigheter och det ska vi naturligtvis göra. Låt oss också ta till oss förmaningarna från Paulus - i första hand riktade till församlingen i Kolossai- men ord att utmanas av, också för oss, men likväl att vila i.
-Var uthålliga i bönen: Goda rutiner är oerhört värdefulla, särskilt i tider med större utmaningar. Hur ser dina goda rutiner ut? Vad hjälper dig dessa dagar att orka och må bra, att hålla ”rätt kurs”? Bön, dvs vårt inre samtal med Gud, ser olika ut över tid och skiljer sig åt mellan oss i Guds familj. Har din bön förändrats under denna pandemi, i så fall hur?
-Be under tacksägelse: Bönerna i Psaltaren innehåller allt vad det mänskliga livet rymmer. Läs dem gärna, om och om igen! Här finns förtvivlan och tvivel, nederlag och skam, ånger och anklagelser men inte utan ett stråk av tacksamhet och lovsång till Gud. Låt också våra böner få inspireras av de bönerna.
-Be att Gud öppnar en dörr: Vägen framåt är oviss och mörk kan vi tycka i dagsläget, framför allt pga av pandemin. Samtidigt finns många andra utmaningar för oss som individer och gemenskap, samhälle och värld. Ibland blir vi alltför fokuserade ”på en viss dörr”, som vi vill ska öppnas, men låt oss vara beredda för vilken dörr som Gud än öppnar åt oss. Bönesvar kan visa sig på de mest oväntade sätten!
-Visa klokhet: Ensam är varken starkast eller ”vet bäst”. Tillsammans kan vi mer och har bättre förutsättningar att greppa den komplexa världen och livets omständigheter. Låt oss ta vara på varandra och Ordet, som dialogpartner och ”bollplank”. Klokhet växer inte fort, den behöver tid och utrymme.
-Ta väl vara på tiden: Några av oss har ”mer tid” nu, andra har mer att göra. Tiden är oavsett livssituation en gåva, min dag och mitt liv, något att förvalta. Dock ska vi inte hamna i fällan att fylla livet till bristningsgränsen med aktiviteter, ljud, att ständigt vara tillgängliga för alla och allt, vara ”nyttiga” dagarna i ända osv. Kanske kan denna uppmaning betyda att inte göra någonting, i alla fall en del av dagen. Att för en stund ”stänga av”, lyssna inåt, uppåt och ”bara vara”. Vad händer då?
-Lägg era ord väl: Vi saknar närhet när vi inte får ge den eller motta den, så som vi brukar. Vi får höras på telefon, mejl, sms osv, mer än vanligt dessa dagar. Både de talade orden och de skrivna – vår kommunikation- behöver inte avstanna, och jag vet att den inte gör det i församlingen. Tack vänner, för alla ord, som trots allt byts mellan oss, också nu. Låt oss fortsätta med det!
Pastor Carin
November 2020