Ibland behöver vi påminna oss om och på nytt landa i det som är grunden och centrum i vår tro och det liv som håller oss samman. Det är så väldigt mycket som vill fånga vår uppmärksamhet, ta vår tid och våra resurser i anspråk. Det handlar inte alltid om att välja mellan ont och gott, det som är bra eller mindre bra, utan vi hamnar ofta mitt i mellan mycket som är viktigt och samtidigt gott. Vi behöver vara rädda om varandra , den tid vi har och de resurser vi har att förvalta, vilka bla är våra gemensamma möjligheter, kunskaper, erfarenheter och ekonomi. Det är därför viktigt att fokusera och våga prioritera, att ha modet att välja bort ibland. Vi kan inte göra eller vara allt för alla, långt därifrån, och vi kan inte gå in i alla behjärtansvärda engagemang eller ta alla strider.

Vi är kallade till gemenskap med levande Gud och varandra. Den kärlek som välkomnar oss och omsluter oss uppmanar oss också att dela den vidare, på många olika sätt. TRO och LIV är ett, sammanflätat och vi älskar därför att Gud har älskat oss först.

Vi inbjuds och är kallade att:

Älska Herren vår Gud, av hela vårt hjärta, hela vår själ, hela vårt förstånd och all vår kraft.

Älska vår nästa (inklusive främlingen och fienden)som oss själva.

Älska varandra så som Gud i Kristus har älskat oss.

Älska världen med samma kärlek som fanns hos honom som utgav sin ende Son för att världen skulle räddas genom honom.

Vi har fått allt och det är vår kallelse att på samma sätt ge allt vidare. Det är en stor nåd att få vara med i Guds ”rörelse” i världen, i vår bygd. Det är hela tiden förändring, förnyelse och förvåning. Därför, och mitt i allt myller av människor, alla behov, många olika utmaningar, åsikter och tolkningar. Låt oss vara stadigt rotade och sammanflätade i detta; oavsett allt, vår grund och centrum: Kärleken.

Så får vi vandra vidare tillsammans, i vår Herre Jesu Kristi namn! Må vår väg gå oss till mötes!

Pastor Carin

September 2019