Tänk att du redan är 40 år. Jag har visserligen bara varit med de senaste 36 åren men ändå. När jag far förbi dig flera gånger i veckan så blir jag påmind om allt du betytt för mig.

Du lärde mig det mesta om att vara pastor, då när jag var ung och grön och inte begrep särskilt mycket. Du och de arbetskamrater som fanns där blev väldigt viktiga för att forma mig och min syn på pastorstjänsten. Det är kanske därför jag inte flyttat iväg från dig. Just nu är jag otrogen och far till en annan kyrka men du finns där, gul, liten och sliten, som en påminnelse om allt som varit.

Första tjänsten är viktig, den formar och ger en riktning för resten av livet. Människorna som kom och gick ut och in i kyrkan finns kvar i min tanke, flera av dem träffar jag fortfarande. Det är rikt.

Jag fick gifte mig i dig, dagen till ära fick du ny färg på utsidan. Över 200 personer var kanske i mesta laget men det gick och det hade varit konstigt att gifta sig någon annanstans, som att svika dig på något sätt. Glädjen över att andra använde kyrkan vid livets högtider ville jag och min fru få dela själva.

Båda sönerna är döpte i dig. Då var det skönt att få vara pappa och dela de dagarna med familj och släkt i den egna kyrkan.

Många gånger har jag fått skratta i kyrkan och andra gånger ha allvarliga samtal. Begravningar, dop, vigslar och barnvälsignelser, allt har jag fått göra tillsammans med dig. Varje gång har varit unik, olika människor i centrum, men du har klarat av allt.

Och så alla vanliga gudstjänster, vad nu det är. Under långa perioder var det alltid nya personer som kom in varje söndag. Spännande och inte så lätt för predikanten att alltid vara beredd på att allt kan hända. Jag minns alla ungdomar, kära Hallundakyrka, de som för första gången vågade stå för en tro, de som blev medlemmar och ville något mer med sina liv.

36 år senare är det väldigt lite som är sig likt och det är väldigt bra. Tänk om allt fortfarande såg ut som 1990 när jag tackade för mig. Den dagen fick jag en liten modell av dig, exakt kopia, naturtrogen in i minsta detalj. Den samlar mest damm, ska erkännas men det gör sannerligen inte du. Tack för allt du betytt. Jag önskar inte att du ska leva i 100 år, det låter inte troligt, men så länge du finns är det min bön att du ska ge människor hopp, föda tro och liv. Du behövs i Hallunda. Tack för de här åren.

 

Pär Götefelt
Pastor i Hallundakyrkan augusti 1982 – maj 1990

0
0
1
s2smodern