Vi är påskens vittnen och därför är det inte tid att ge upp!
Temat för söndagen efter påskdagen var ”Påskens vittnen” och alla evangelietexter - från de tre årgångarna - var hämtade från de sista kapitlen i Johannesevangeliet.
Där får vi möta Jesu lärjungar när de har tagit sig tillbaka till Tiberiassjön och sitt fiske. Mitt i kaos, sorg och besvikelse var det säkert tryggt att dra sig tillbaka till något välkänt. Vad skulle de annars göra i det läge de befann sig i? Något måste de ju göra, när livet med Jesus tycktes vara över.
Efter en hel natts hårt arbete, utan någon fisk i näten, kom de tillbaka till stranden. Just där, möter Jesus dem och säger åt dem att ro ut en gång till, och lägga ut näten igen, fast denna gång på högra sidan båten.
Det är som att han säger:
”Ge inte upp! Hör mina ord, ha tillit, våga sats en gång till! Jag är här hos er!”
Sedan kunde de knappt dra upp all fisk som fanns i näten och Jesus bjöd dem på frukost.
I en annan text är det Petrus som är i fokus och vi får följa hans samtal med Jesus. Hur han får möjlighet att hitta tillbaka till sig själv och Jesus, efter hans svek under påsken. Petrus får en ny chans, ett förnyat uppdrag och möjlighet till upprättelse.
Ytterligare en annan händelse som Johannes berättar om är hur lärjungen Tomas missade första tillfället då Jesus visade sig för lärjungagruppen och det beskrivs hur omöjligt det var för honom att ta deras ord på att Jesus verkligen var uppstånden. -”Jag måste själv få se”, sa han. Det skulle inte dröja så länge innan han fick den möjligheten och tvivel kan bytas mot tro.
Så lämnar Jesus sin frid till sina efterföljare och Hjälparen, den heliga Anden; kraften och modet att gå vidare.
Vi är också påskens vittnen och kan identifiera oss själva och våra sammanhang i lärjungarnas erfarenheter. Därför är det inte tid att ge upp!
